När det stiger en åt huvudet

Inlägget postat apr 17, 2014   /   av Lotti Strömberg   /   Postat i kategorin Aktuellt  

Hjälm är tufft tycker jag.
Det är en enkel och billig försäkring för att undvika kraftiga huvudskador vid ev. olycka.
Med tanke på att olyckstillbuden är en ständig risk, när man befinner sig i trafiken på eller skuttar runt i skogen med sin cykel. Det känns inte främmande med cykelhjälm för mig. Klädde mig redan med hjälm när jag var runt tre år. Det var då jag började köra motorcykel 😉

Flera vänner och bekanta har råkat ut för cykelolyckor. Stora eller små.
Det mest allvarliga, min kompis blev påkörd av en yngre person som kom i full fart på en sparkcykel, nerför en backe. ( det sluttade från alla håll vid denna korsning) Ut ur en tunnel som mynnande ut i en fyrvägskorsning av cykelbanor.
Hjälmen räddade definitivt den gången. Hade kompisen inte haft hjälm hade hon antagligen dött eller blivit förlamad. En flygtur från ca 25km/tim till noll, över cykelstyret och landade rakt på huvudet. Det handlar om sekunder eller till och med millisekunder innan en olycka kan vara framme.
Man kan vara hur uppmärksam som helst, ändå händer det.
Att cykla i stadsmiljö eller i trafiken tycker jag inte om. Jag gillar skogen bäst.

Det är alldeles för många personer på samma ställe, som INTE har någon som helst respekt för andra i trafiken.
Vissa hatar innerligt alla cyklister och kör extra nära eller gasar hellre på inför ett övergångsställe än bromsar in och stannar. Vad beträffar de flesta fotgängarna som korsar eller går på cykelbanor, undrar jag från vilken skyddad verkstad de har ursprungit.

Vart finns den ömsesidiga respekten?

Allt verkar att gälla BARA MIG MIG MIG. Alla andra ska rätta sig efter hur jag kör bil/cyklar/promenerar. Jag kan korsa hejvilt och behöver inte bry mig om andra trafikanter. Detta fenomen har ingen ålder på utövaren. Det är skrämmande. Hur ofta har inte du mött personer som har huvudet sänkt, pillar på telefonen och skiter fullständigt i det som händer runt om. Höger, vänster vilka regler som faktiskt finns.
Flera gånger har jag (säkert flera andra också) åkt (som man ska) på höger sida av cykelvägen och möter folk som går i det bredaste bredden man kan tänka sig. Det jag (säkert flera än jag) möter är några fågelholkar som undrar hur detta ska gå.
Detta eftersom man tydligen INTE kan använda sina ben och gå åt sidan, eller kommunicera med sina promenadvänne att unisont flytta sig, för att undvika en kollision. Det som är lite humoristiskt i allt det där, är att de man möter, har mage att muttra väldigt högt ”å dessa cyklister” .
Jag kör inte vårdslöst på cykelbanor, är sjukt noga med att försöka få ögonkontakt med medtrafikanter, för att vara säker på att den/dem jag möter har sett mig som trafikant. Det sitter i sedan jag körde motorcykel i trafiken. Man ÄR utsatt.

Har man ingen ringklocka, får man lov att använda sin röst. Man kan inte räkna med att medtrafikanter som färdas framåt, ser att det kommer cyklister bakifrån. Ser man människa + hund (hund i löplina över hela cykelvägen)
Ropa! Det är säkrast.
Tacka gärna när folk flyttar sig, tar in sin hund intill sig osv.
Glöm inte att vara trevlig. Ett leende kostar så himla gratis!

Glad och lugn påskhelg önskar jag dig!

20140417-075653.jpg