Vågar du?

Inlägget postat jun 13, 2013   /   av Lotti Strömberg   /   Postat i kategorin Blogg  

Den underbara kropp vi har, är på många sätt helt fantastisk i sitt sätt att anpassa sig. Men det finns ett område den inte behärskar helt perfekt.
Det är det signalsystem som kroppen använder sig av när vi gör ”ovana saker”.
Då reagerar kroppen snabbare på vana snarare än vad som är bra för oss.
Just obehagskänslor är ofta något omedvetet eller djupt underliggande känslor som kan blomma upp vid ovana situationer.

Instinktivt reagerar människan när signalen uppkommer, genom att sluta med det vi gör.
Vi ser det som en varning. Även att det inte är fel med just det beteendet. Ofta av den enkla anledningen att det ändrar vårt redan invanda beteende, särskilt om det inte är vi som får ta del av de mest positiva konsekvenserna.
Vid en förändring krävs motivation och egen belöning, då inom en snar framtid. Vi vill att saker ska gå fort, det ska ge snabba resultat.
Ta till exempel rehab-träning, vid tex skelettbrott eller led-eller muskelskada.
Är det kul? Svaret är ofta tvärt nej. Men det är absolut nödvändigt.
Vi vet det, men ändå saknas den där gnistan av motivation hos de flesta.
Vad skulle få dig att verkligen följa ett rehab-program tills att du är ”frisk”?
Skulle du fortsätta efteråt, för att i förebyggande syfte spara din kropp?

Hur kan man underlätta en förändring till en vana?
Hur lär man sig saker? Jo, man upprepar och upprepar. Man lär kroppen vad den vill ha.
Träning ger färdighet och glöm inte bort att uppmärksamma dina framsteg.

Jag tror du håller med mig när jag påstår, att de flesta vuxna människor har ett visst motstånd att göra nya saker.
Den där känslan av trygghet , gör ofta att man redan har bestämt sig för att det där
” nya” inte är något att ha eller att göra. Varför ska jag??..

Man har sin personlighet och man är ofta utifrån sina intressen och förmågor.
Jag tror också att allt för få människor befinner sig i nytt lärande hela tiden.
Hur tycker du det känns att vara nybörjare eller mindre bra på något i jämförelse med någon som redan kan. Är det triggande att försöka eller känner du katastrofalt nederlag?

Vad tror du är det vanligaste sättet att reagera?
Måste man vara av en särskild typ av människa för att känna på dessa olika sätt?
Är det skillnad på att göra något ”nytt” emotionellt eller fysiskt?
Berätta (om man nu inte vanligtvis gör det ) för någon att man tycker den gör ett bra jobb eller att prova på att åka utför en slalombacke på en anpassad cykel?
Är det olika modigheter? Är det ena mer accepterat än det andra? Skiljer det på vem som väljer vad?

Vad är det värsta som kan hända när du väljer att ändra ditt beteende , eller göra något nytt du vill prova? Är det direkt skadligt eller kan det få dig att växa? Man har hela tiden sitt egna val som alternativ till vad man vill göra.
Väljer man att bry sig vad andra tycker i första hand, kan man behöva jobba lite mer på att klara sig utan andras åsikt jämt. Det är min reflektion.

Vad gjorde du senast för förändring i ditt beteende? Vad skulle du vilja göra?

Värt att tänka på.
Ha en fin kväll / Lotti

image